Så, alltså, pluggandet har definitivt gått framåt. Sakta, väldigt sakta, men säkert. Just nu känner jag som så att jag faktiskt inte orkar stressa upp mig för den här tentan. Jag ska göra mitt bästa, och om det inte räcker, nej men då gör det inte det.
Om du såg mig nu, skulle du förvånas över hur jag har förändrats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar