Jag började nästan gråta på biblioteket när jag läste igenom gamla tentor, så jag åkte hem. Alltså, jag trodde ju att jag skulle slippa ångesten och skrik-och-panik-känslorna, men oh nej. Det här skulle faktiskt kunna bli den största tentaångesten jag varit med om. För jag förstår ingenting. Absolut ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar