Jag har fixat med cv och personligt brev. Åh herre, jag är verkligen sämst på det där med att skriva personligt brev. Skryta om mig själv. Jag är så grym på allt, ALLT, jag lovar. Oj, tänk om de frågar mig om alla de här superkvalitéerna, jag kommer ju inte kunna säga någonting. Alltså försöker jag vara så sanningsenlig som möjligt. Samtidigt som jag försöker överdriva lite. Det är en tunn linje det där, mina vänner.
Jag hoppas att jag får tillfälle att berätta mer om mig själv under ett personligt möte. Men vänta nu, vad mer ska jag berätta? Vad mer kan jag säga än att jag är positiv, serviceinriktad, lyhörd, flexibel. Jaha, det här är vad alla människor säger sig vara? Eh, kreativ, glad, lätt för att lära? Samma där ja. Just det. Negativa sidor? Nej nej, det har jag inga. Absolut inte.
Ställena jag ska söka jobb på ligger i Norge. Och det där med norska, det ska vi inte ens prata om. Och särskilt inte i samma mening som det där med det personliga mötet jag just föreslagit. Åh herre. Tänk om jag inte ens förstår vad människan jag har mitt personliga möte med säger. Då har vi smärre problem, kan jag säga dig. Smärre. Att förstå norska lär ju nämligen vara en av förutsättningarna för att jobba i Norge. Note to self: Skriv inte att du har lätt för att lära dig nya språk.
Och det här med att klistra in ett kort i cv't kan vi ju knappt prata om. Finns det en enda bild i mitt arkiv, som passar för ett cv? Nej. Det där med kort är ju inte min främsta sport om vi uttrycker oss så milt. Att skicka med en bild där jag är full och glad, kanske gör ett peacetecken? Inte det, nej. Vi vill inte signalera alkolist, party animal (okej, nu kom jag inte på något bra ord, festprisse känns inte heller helt okej) = oansvarig. En bild där jag ligger på stranden? Nej nej, signalerar lat. En bild med en lama i bakgrunden? Men du, jag är inte fem år faktiskt. Mamma får agera fotograf imorgon. Ångest.
Åh. Det här med att söka jobb i Norge kommer gå grymt bra. Tro mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar