Igår provjobbade jag på restauranten. Det gick bra. Tror jag. Jag hällde upp litervis med kaffe, gjorde lattes, tog beställningar, bar in och bar ut. Och det här med att man måste bära ut allt på en bricka, med EN hand. Alltså, jag vet inte hur det ska gå. Dessa små orosmoment som snurrar runt i mitt huvud. Norskan går bra nu, det gör den, men inte alltid. Sådana små saker, som när andra i personalen skämtar med varandra, där är jag inte alltid med. Språket blir för min del lite hämmande ibland. Det blir liksom så mycket jag ska fokusera på, på en och samma gång.
Ibland önskar jag att jag bara kunde vara i en rutin, och stanna där. Inte prova en massa nya saker. Jag lär mig så otroligt mycket av alla nya saker. Såklart. Men, jag blir så avundsjuk på folk som har jobbat på samma ställe ett bra tag, så att de känner sig bekväma i allt de gör, känner sig hemma osv.
Ibland blir jag så trött på mig själv. Är det bara jag som känner såhär?
Nej nej, jag älskar rutiner. Jag är den där människan som blir nervös av allt. "Är det här rätt buss? Tänk om jag åker fel?" Fel=döden i mitt huvud eller något. Jag vågar knappt prova på nya maskiner på gymmet! Fan vad skönt det skulle vara att bara veta allt och kunna allt man behövde kunna.
SvaraRadera