Har haft några breakdowns förra veckan. Inga fina händelser, bara en massa tårar och uppgivenhet. Jag kan känna mig så ensam här i Mandal. De enda jag umgås med är Daniels vänner (plus eventuella bihang som typ flickvänner), men jag har inga "egna" vänner, liksom.
Annars då? Två veckor utan godis, har faktiskt gått förvånansvärt bra (som om att det är världens prestation, liksom). Nu hoppas jag för allt i världen att träningen ska sätta sina spår i hur min kropp ser ut. Det är ju beach-2010 i år liksom, och för en gångs skull skulle det ju vara lite trevligt att fixa det.
Jag vet ugnefar hur du har det. Jag satt ju i Bangladesh i 5 manader. Utan att kanna en kotte, eller fatta vad de sager...fick inte ens ga ut. Sa i princip satt jag i ett litet rum i 5 manader, sjalv och la patiens pa datorn.
SvaraRaderaJag har iofs inte nagon att umgas med har (i london) heller.
Var hittar man nya kompisar liksom? Det ar skitsvart nar man inte gar i skolan eller jobbar! Kanns skumt att ga fram till nagon pa gymmet och kora "tja, ska vi bli kompisar?"
Ps. Sag ett gammalt inlagg du gjort om att du drar dig ivag till gymmet 5 ganger i veckan. Kan ju saga att tummen akte ur roven fortare an du kan saga "bikini". Jag klamde in fyra besok forra veckan! Beach2010 baby!
Med all skit som har hant det senaste halvaret far vi fan se till att vara snygga(re) i sommar! :D
Kampa pa!