Mormor ligger på sjukhus igen. Hon fick åka in med ambulans igår. Jag är så rädd att hon snart ska gå bort. Ah. Har gråtit en del nu. Önskar verkligen att hjärtat skulle vara här och hålla om mig.
Jag får nästan panik när jag tänker på vad jag har att göra i skolan. En redovisning på måndag, som tydligen är viktig (25% får underkänt, sa idiotläraren tydligen i början av lektionen). Den 25 har jag salstenta, som ska vara väldigt svår (jag har väl minst 800 sidor som måste in i mitt lilla huvud). Och B-uppsatsen. Jag vet inte vad jag ska skriva om, vilken litteratur jag ska använda, vad jag ska ha för frågeställning. Hur ska jag då kunna skriva PMet som ska vara inne på måndag?
Jag vet inte hur jag ska göra med B-uppsatsen. Om jag ska strunta i hela kursen, vilket jag egentligen skulle vilja göra. Det är det enklaste sättet att slippa misslyckas. Men det känns som att min omgivning blir besviken på mig, och inte tycker att jag gör mitt bästa. Det är nog känslan som gör det svårast, jag vill inte att de ska se mig som ett misslyckande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar