Adele - Chasing pavements

Igår var prima. Fylla. Skönt folk.

Idag när vi steg på tåget i Hägernäs, satt T med sin tjej. Vi sa hej. Jag kollade på Jonatan om han ville sitta där eller gå längre fram. Vi gick längre fram. Jonatan sa att han inte visste om han skulle be T att komma och sätta sig med oss. Det känns så konstigt, sade han. Han bad aldrig T att sätta sig vid oss. Jag såg hur Jonatan led, jag såg hur ledsen han var. Det gjorde så ont i mig. Min finaste pojkvän, min absolut bästa vän, är sårad. Det är ju T, men vad T gjort går inte att säga okej till. Det gör så ont i mig att veta hur någon som T kan såra och förstöra, för alla. På riktigt.


Nu sitter jag och försöker plugga. Sakta sakta, men säkert. Ska skriva om den jobbigaste boken nu.



En bra nyhet! Mina föräldrar sa idag att de kan tänka sig att köpa en lägenhet, en trea, i Åkersberga, som vi kommer få hyra i andrahand. Alltså, de kommer betala av lånet och räntan. Det vi får betala är avgiften på lägenheten. Hur underbart är inte det?! Helt jävla underbart. De tycker att vi ska spara mer pengar istället. Och så har de en lägenhet sedan när de vill flytta ifrån radhuset. Mamma sa att om vi betalar insatsen, så får vi tillbaka den när vi flyttar och de flyttar in. Alltså, det är ju sjukt bra. Galet bra.

Tillbaka till plugget. Jag har ont i huvudet och är himla seg. Aah. Orkar inte stressa upp mig på den här tentan. Det är ju bara at fixa en rest annars, inte så himla jobbigt ändå. Skönt skulle förstås vara att få g.