Förundrad

Alltså. Jag kan bli så sjukt road av människor utan självdistans. Käre tid. Ibland kan man ju undra hur det går till. Ibland kan man undra väldigt mycket. Men ändå, det är ju liksom kul för de här personerna, de lite naiva och inte helt bekanta med verkligheten-människorna, att de ändå har det så bra liksom. Inga orosmoln på den blåa himlen där inte. Nice. Och så kommer jag där, den inte lika naiva tjejen längre (jag vill ju ändå tro att jag också har varit sådär, eller har jag alltid varit en tråkig tant?), som ser problemen det första hon gör, och inte lösningarna som finns bakom dem. Yay, kul person, liksom. Men som sagt, bloggen är ju ett bevis på hur kul jag kan vara, eller hur? Man får bara leta lite lite extra ibland och VIPS! där är hon, världens roligaste Sara.