Så, i fredags jobbade jag min sista dag på Carlson. Underbart. Min manager sa inte ens hejdå. Uppskattad deluxe. Jag skrev ett mail med feedback till min chef, som alla tjejer läste igenom och samtyckte till innan jag skickade det. Det kan de ha cheferna. De jävlarna. Nej, men på allvar, man kan liksom inte ha en manager som säger att "I'm going to fucking kill you if (fyll i valfritt, typ sitter på facebook eller gör ett misstag)". Det känns ganska ohållbart. Men det är kanske bara jag, jag vet inte.
Tillsammans med Jacob och Diandra åt vid tre rätters middag på Brasserie sixty6. Otroligt mysigt, och god middag. Sedan slängde vi oss in i en taxi och åkte till Gate theatre, där sprang vi in i sista sekund innan pjäsen Hay Fever (av Noel Coward) började. Efter några timmar av grav koncentration för att höra allt som sades, och lite fnitter när en kvinna framför somnade, så gick vi vidare för att hitta en bar där vi bara kunde hänga och prata lite. Mission impossible tydligen. Alla barer vill gärna spela öronbedövande musik, varför ska man kunna konversera utan att skrika liksom? Well, en Kopparberg cider var och sedan promenerade vi hem i den småduggiga Dublinnatten.
Igår promenerade jag och Daniel in till stan för mission hitta vart Sara ska gå in på sin första skoldag på Trinity College. Vi gick runt lite på Trinity, som är ett himla fint campus. Fast ju den byggnad jag antagligen ska vara i är inte riktigt lika fin, den ser mer ut som en 70-talsbunker, men man kan ju inte få allt i världen. Vi kom hem (efter några om och men, eftersom Dublins busstrafik är på topp) från stan med ett par nya skor till mig, och lite nya kläder till Daniel. Och här var ju liksom tanken att jag skulle lägga upp lite bilder, men jag får inte överföringen att fungera mellan min mobil och datorn.
Och idag, idag är dagen med stort D. Idag börjar jag på Trinity College Dublin. Fresher's week börjar idag. Nu ska man gå på orienteringsmöten, registreringar, visningar, receptions, leta upp societies att gå med i och framför allt att både se och känna sig helt bortkommen och undra vad man har gett sig in på. Just nu är jag en aning nervös. Eller kanske väldigt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar