Kämpa

Jag och Emy hade en fin helg. Vi avverkade säkert flera mil under våra shoppingdagar (fredag, lördag och söndag), men hittade inte storslagna fynd. Jag köpte mig en svart kappa (oh my, låter en aning tantigt med kappa va?) på Stradivarius. En sådan här kappa, men jag är tydligen inte så värst teknisk, så jag kan inte lägga in någon bild. Nu ser ju inte jag riktigt så där svår och modellaktig ut i min, men jag tycker den sitter fint ändå faktiskt.

Vi hade myskväll på fredagen med cheesecake från Tesco (because I'm fancy like that), färgning av hår (så nu har jag en färg i mitt hår, istället för att ha det sådär lite trashigt uppdelat i två) och ansiktsmask. Lovely. På lördagen åkte vi hem till Diandra, beställde sushi från Yamamori, drack vin och svensk cider (heja Kopparbergs!). Vi hade tänkt att gå ut och svänga våra lurviga, men helt plötsligt var klockan halv ett, och så blev den två och så åkte vi hem och sov.

På söndagen kom mitt hjärta hem från Sverige. På kvällen kom Ashur över. Vi åt thaimat och såg på Bridesmaids. Totalt mys.

Och nu sitter jag här idag. Jag hade definitivt sjukskrivit mig från jobbet idag, om det inte var så att det faktiskt är min sista dag. Så det är bara att pallra mig iväg till kontoret, köra mina sista Välkommen till centralbokningen, du pratar med Sara, vad kan jag hjälpa dig med? i precis samma tonläge, vareviga gång. Det här jobbet har gett mig pengar, det är jag glad för. Det har också gjort att jag har haft något att göra under dagarna, det är jag också tacksam för. Men annars vet jag inte, jag är trött på att luras av arbetsgivare att tro att det är på ett sätt, fastän verkligheten är en helt annan. Du ska huvudsakligen ta svenska samtal, och sedan kan det hända att du får ta några norska samtal för vi är lite korta på norska folk. Just det. Vad som hände på vägen där vet jag inte, men jag tar gissningsvis över 85% norska samtal. Jag får höra de jävla norrmännen vara ohyffsade och säga hää?! varje gång de inte förstår eller hör vad jag säger. Men, efter idag är det slut på det. Finally.

På måndag börjar något nytt. Något nytt och väldigt läskigt. Ah. Alla dessa nya situationer jag måste klara mig ur och igenom. Jag hatar det. Jag hatar min osäkerhet inför nya saker, magontet och stressen det medför. Känslan av att inte förstå eller vara bra nog. Kämpa, kämpa, kämpa.