Sitter i sängen, i min pyjamas. Trött i hela kroppen. Kunde inte sova igår. Tankarna vandrade gång på gång till Jonatans bror som gjort något fruktansvärt elakt. Till Jonatans mamma som uppenbarligen bara vill att alla ska tycka synd om henne. Till soc och bup som aldrig kan agera på ett vettigt sätt. Till Jonatan, som gång på gång får ta smällen av att andra gör fel. Det är inget försvarstal. Verkligheten ser ut så här. I en familj SKA man samtala med varandra om något händer, inte använda en myndighet för meddela vad som skett. Vad är problemet?
Just det. Du har inte råd att köpa färsk fisk, men hela ditt hem är fullt av nya saker? Dina yngsta söner får precis vad de vill ha. Men, ni har ju så dåligt om pengar. Stackars er. Gör det bästa av det då. Klaga inte. Fan, man väljer sina prioriteringar.
Vi har lagt ut nära 1000 kr på julklappar till Jonatans familj, hur ska vi nu göra med dessa då Jonatan knappt är välkommen hemma hos sin mamma? Ska de får julklapparna ändå? Jag blir småsint nu. De har inte förtjänat att få några jävla julklappar. Jag blir så trött. Ska Jonatans bror få en julklapp av oss, trots vad han gjort? Varför?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar