tisdag 17 februari 2009

Perfekt

Jag började nästan gråta på biblioteket när jag läste igenom gamla tentor, så jag åkte hem. Alltså, jag trodde ju att jag skulle slippa ångesten och skrik-och-panik-känslorna, men oh nej. Det här skulle faktiskt kunna bli den största tentaångesten jag varit med om. För jag förstår ingenting. Absolut ingenting.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar