onsdag 15 oktober 2008

Beyonce - If I were a boy

Okej, den här låten igen. Den är så galet bra. Kolla på videon.

Kom in?

Ingen yoga i morse, mådde inte alls bra när jag vaknade. Det blir till att bara träna ikväll istället, och sola innan dess.

Om det är någon som är kvar från i somras, då alla jävligheter med J hände, kommer ni ihåg att jag skrev: Kanske blir det här bloggen som handlar om vägen till ett lyckligt singelliv?

Jag kände det väl inom mig, right. Och visst är det väl så, det lyckliga singellivet är här. Sure, jag grinar ibland och svär tyst för mig själv, men allt kan inte vara underbart hela tiden. Jag lämnar mina dörrar öppna. Saker och ting får leda dit de leder.

tisdag 14 oktober 2008

Baby steps

Usch, jag är inte så mycket för telefonsamtal med sådana jag inte känner. Tycker att det ofta kan bli lite krystat och jobbigt, liksom. Med tanke på mitt framtida jobb, så är det bara att ta tag i det och lära sig antar jag. Ikväll pratade jag med D. Galet kul, och jag skrattade mest hela tiden. Good for me.

Imorgon väntar en timmes yoga och tjugo minuters solariesolning på friskis. Avkopplande, och alldeles alldeles underbart. I can't wait.

Har du?

Idag när jag var på en toalett på bibblan på universitetet kom jag och tänka på att man lätt skulle kunna smita in två stycken på en sådan, utan att någon skulle märka. Men jag lär ju inte varit ensam om att tänka på det, så fasen de där toaletterna lär ha varit med om lite action så att säga. Är det bara jag med nasty thoughts?

Alltså, jag har ju inte föreställt mig själv having some action på en bibliotekstoalett, men själva grejen. Uh.

Välkommen in i mitt huvud.

Ajdå

Stackars Z, hon hade glömt att ta med sig sitt leg idag när hon åkte till skolan (har man terminskort som student måste man alltid ha med sig studentkortet + leg). Hon fick böter, något över tusen kronor. Ouch!

Dagens lärdom är därför att alltid ha med sig leg.

måndag 13 oktober 2008

Stor bokstav, Punkt, Frågetecken

L har smsat ett antal gånger de senaste två veckorna. Han skriver i princip samma sak varje gång: hey sexy hur är det

Ingen stor bokstav. Ingen punkt. Inget frågetecken. Bara allt på en gång. Och likadant varje gång. Oftast onsdagar. Han vill ha sällskap. Jag har tackat nej samtliga gånger. Herregud, karln måste ju i alla fall behärska lite interpunktion för att få till det. Även jag har mina gränser.

Äntligen

Klar. Färdig. Ah! Äntligen. Den blev som den blev. D korrläste, och den verkade okej. Thanx.

Har nu fått kusinen att bli min killpanel. Det är nu han som kommer rådfrågas i diverse spörsmål som rör människor av det manliga släktet. Ja, jag drar alla killar över en kam nu, men det måste jag ju göra för att få fram en generell tankegång. Och nej, killar har inte personligheter. Hah.



En nypa salt, guys!

Klara, färdiga, gå...

Lillebror ställer upp med att kramar och pussar på kinden, så jag är rätt nöjd. Hah. Lillebror kan ju vara en av de underbaraste människorna på hela jorden, faktiskt.

Lite lite ångest nu bara. Är nästan klar med den fördömda hemtentan, men lite smågrejer som ska fixas. Nu har jag hög musik i öronen, tar djupa andetag och förbereder mig för den sista delen som ska skrivas. D ska korr.läsa senare, superbra!

För att ångesten ska flöda lite till kan ju tilläggas att jag måste skriva fem tentafrågor till kurslitteratur som ska postas på mondo ikväll, imorgon ska grupparbetet göras klart, om en vecka eller liknande har vi muntlig redovisning av grupparbetet, och 2 ½ veckor är det fem timmars salstenta. Ojojoj, vilka härliga veckor jag har framför mig. Men, man ska som sagt leva i nuet, strunt i sedan. I'm doing it. Därav all stress med hemtentan, eftersom jag inte börjat i tid. Hohojaja.

Jahaa

Snart ska jag bege mig till centrum för en fika med Camilla. Ge och få lite updates on life. Borde inte stressade Sara skriva klart sin hemtenta? Nej. Jag tar en paus. Inte så välförtjänt kanske, men det struntar jag i, för jag vill fiiiiiika och prata strunt.

Så, fortfarande ingen som vill pussa på mig och säga att det ordnar sig? Buhu.

Offer?

Det är i sådana här tentaperioder som jag saknar att vara tillsammans med någon, som mest. Tentaångesten faller över en, och en kram och tusen pussar skulle vara välbehövligt. För jag kan stressa upp mig mycket över sådana här hemtentor, det kan jag. Och det är samma sak, varje gång. Varje tenta. Så, en älskling som kan hålla om mig och säga att allt ordnar sig, det är vad jag önskar just nu.

Jag veet ju att allt ordnar sig. Jag stressar upp mig nu, skriver under press, får något mindre psykbryt och tror att min text är den sämsta som någonsin skrivits, lämnar in den, och får godkänt. Fuck, inte så mycket att stressa upp sig för, eller hur? Men, det finns alltid ett men, jag tänker alltid att den här gången kanske jag inte får godkänt. Men det får jag ju. Jag behöver bara bli lite övertygad om det ibland. Någon som vill ställa upp?


Kom igen. Heja Sara! Heja Sara!

Dagens äventyr

Ännu en dag av att skriva på hemtentan. Känner mig sådär måttligt motiverad, men vill bara bli av med skiten. Ah. Fick hjälp av D igår, han korr.läste texten, och hittade typ många fel. Bra där, Sara. Well, han måste läsa resten också så att i alla fall språket är korrekt. Thanx, D!

Igår kom jag fram till att jag måste ha någon form av gen i mig som bara skriker efter förnedring. Jag kan ju liksom aldrig sätta gränsen, och inte göra bort mig. Men, jag får bjuda på det.

Nu ska jag läsa bloggar, innan jag ska fortsätta med att plugga.

Kungfu panda-filosofi

Yesterday is history, tomorrow is a mystery, but today is a gift.
That is why it's called the present.



Word.

That's right

Och, Sara, vad var ledordet vi ska gå efter den kommande veckan?



Jagad

En liten påminnelse bara. Så att jag kommer ihåg liksom.

söndag 12 oktober 2008

T knows it.

Nämen hörni, nästa gång jag ska göra något som har med killar att göra ska jag först prata med Bettans T. Han verkar ha koll på läget, right. Så mycket koll på läget att inte ens Bettan hängde med. "Jag trodde han hade djup!" konstaterade Bettan idag, så var icke fallet. Han har killtänket. Därav ska han konsulteras vid killangelägenheter. Bra. Bettan, du får förvarna T om att hans hjälp kommer behövas den närmaste tiden framöver. Jag hoppas han är redo att vara stand by! Haha.

Någon annan som vill ställa upp som killpanel?

Snark

Jag och lillebror skulle kolla på Kungfu panda och ha det mys. Efter fem minuter somnade jag. Som vanligt. Vad är det med film egentligen? Eller, kanske snarare; vad är det med mig? Haha.


Nu ska jag återgå till pluggandet, så jag blir klar med hemtentan någon gång!

Beyonce - If I were a boy

God morgon

Jag kom en bit på min hemtenta igår. Bra. Nu lyssnar på jag Nikola Sarcevic, trallar med och ska göra mig iordning. Ska på fikadejt med Bettan och ventilera ditten och datten. Sedan ska jag hem till pluggandet igen. Och lillebror förstås.



Nu måste jag fixa till mig så att jag ser ut som en människa igen. Hej.

Bob Hund - Dansa efter min pipa

Den kommande veckans strategi

Vi låtsas som det regnar, okej? Inget har hänt. Sms? Nej. No. Bra. Nu, back to att inte vara på, alltså bli jagad, inte jaga Sara. Inte jaga! Bli jagad, det är ledordet. Alltid. Är ni med mig?

lördag 11 oktober 2008

Typ.

Jag skrattar som att allt är okej. För jag är alltid förstående. Jag förväntas alltid vara förstående. Och jag förväntas alltid vara glad, och driva med mig själv. Och det gör jag. Driver med mig själv. Jämt.




Och vem är det som har förväntningarna? Jag själv, jag har fått för mig att det är vad de runt omkring förväntar sig av mig.

Åh nej, men lite till pinsamheter tack!

Haha, jaa. Men underbart! Jag gjorde bort mig. Oväntat?

Smset jag skickade tog han bara som något spontant, medan jag tog det mer som en grej för att kolla vad han tycker om mig. Vilket jag fick säga till honom. Och jag är så generad att jag inte vet var jag ska ta vägen.


Nä, men jag går väl och gräver ner mig nu då.



En nypa salt, Sara. En nypa salt.

Nu

Status: Fucked.

Jag pluggar. En lördagskväll. Det är ju tråkigt att jag dör lite inifrån. Och det där andra också ja, ehm. What to do?

Coldplay - Don't panic

Okej, risken är att jag har gjort bort mig igen. Big time. Smsade N nyss om att jag tycker om honom väldigt mycket. Fuck. Jag gjorde mig sårbar på en sekund. Genom att skicka ett sms. Patetiskt.

Allt med J brände nog mer än vad jag först trott. Det där med att den jag litade mest på svek mig, på värsta sätt. Att ens skicka det där smset är ett stort steg för mig. Jag försöker, babe. Jag gör det verkligen.


Jag bara hoppas att jag inte gjort bort mig. Igen.

Pretty please?

Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill. Jag vill.


Vad? I'm not gonna tell you. Eller, kanske. Om jag vågar.

Sex on fire?

Kvällen spenderades med N och lillebror igår. Det var kul, och mys. Min lillebror är precis som mig, pratar mycket och har dålig humor. En bra kombination, eller hur? Haha.

N sov här, åkte för några timmar sedan. Jag sov lite till, och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Shit, det verkar som att jag är jordens mest odriftiga människa. Meen, det är inte så! Jag har bara skjutit lite på skolarbetet, bara lite.

Nu youtubar jag lite. Ska nog ringa några samtal snart. Analysera lite kanske. (Såklart!)

fredag 10 oktober 2008

Jag är på väg

Eh, ja, hur var det där pluggandet? Jag somnade visst istället. Nu har jag duschat. Och inte pluggat. Men, jag ska! Jag ska! Kanske. Eller, jag ska sätta mig nu. Vid köksbordet så att jag inte kan göra något annat än att plugga.

Sedan ska jag laga tacos, lillebrors request. Till det serveras coca cola. Till efterrätt blir det godis och chips. N kommer tro att han kommit till ett barnkalas.

It's time to surrender

N kommer som sagt hit ikväll. Ehm, jag borde städa mitt stökiga rum. Eller i alla fall röja undan det värsta.

Alltså, det kommer ju kännas väldigt tonårsaktigt det här med att N kommer hit. Det blir lite lätt så när man bor hemma hos sina föräldrar, och har ett eget rum där allt ska få plats. Speciellt när männskan har ett eget hem. Well, jag kan inte göra så mycket åt saken för tillfället. Ja, förutom att städa lite då. Jag hatar att städa. Ah. Vad gör man inte?

Och så måste jag skriva på hemtentan ja, så var det. Har jag skrivit på den än? Nej, inte ett ord. Såklart.

Estelle feat. Sean Paul - Come over (remix)

Nu har jag solat, fast fasiken, det syns ju typ inte. Lika blek som vanligt. Tog en sväng in jobbet, och pratade lite med jobbarkompisarna. Nu är det dags för plugg. Har en hemtenta som ska skrivas.

John Blund, kom till mig?

Jag lyssnar på lugna låtar och bara väntar på att jag ska bli trött. Det går väl lite sådär, som ni förstår. Ska nog läsa lite, då brukar jag alltid bli trött. Köpte två böcker i London; Lipstick jungle av författaren till Sex and the city, och The call of the weird av Louis Theroux. Den sista handlar om typ subkultrer i USA och deras knäppheter. Måste verkligen bättra på min engelska. Prata kan jag, men att skriva är jag sämre på.



By the way, imorgon (idag...) kommer N hit.



Sov gott. Dröm sött. Som alltid.

torsdag 9 oktober 2008

Fyla små lättel?

Innan resan åt vi på något, ehm, asiatiskt ställe. De hade sushi, kyckling med jordnötssås, ja ni fattar grejen. Någon beställde vårrullar, och kvinnan bakom kassan svarar: vållullal!

Jag skrattade lite inombords, och fnissade lite utåt. Alltid lika intressant med det där med r och l. Under sommaren var det rea på jobbet, det var ett antal personer som kom in och frågade: leea? Första gången förstod jag inte riktigt, men efter några sekunder så. Ah, rea.


Ja, det är lite elakt.

En god natts sömn?

Så, lite London då.

Bedövade min flygrädsla med lite päroncider på Skavsta, det gjorde att flygresan kändes lite bättre. Det var ju en aning jobbigare när flygresan väl var gjord och vi var framme vid Stansted. Tåget från flygplatsen var nämligen försenat med runt 40 min, när vi väl kom fram till tunnelbanan så stängde den precis. Vi missade precis nattbussen också, så vi fick vänta en halvtimme på nästa. Ja, så vi kom fram till hotellet vid halv tre kanske. Härligt.

Väl uppe i rummet var det isande kallt, och helt svart. Lamporna fungerade inte. Vi fick gå ner till mannen i receptionen, som inte riktigt verkade veta hur något fungerade på hotellet. Well, han fixade det till slut, men kylan var kvar. Vi vaknade kanske varje kvart av att vi frös så galet mycket. Kvällen efter bad vi om fler filtar. Mannen i receptionen trodde oss inte riktigt när vi sa att det var fruktansvärt kallt. Han följde med oss upp till rummet och sa; Oh yeah, it's cold. Så vi fick våra extra filtar.

För att göra det hela lite bättre (eftersom engelsmännen aldrig tycks sätta på elementen?), så satte vi upp en lapp på fönstret och bad städerskan att inte öppna fönstren, och varje kväll satte vi upp ett överkast framför fönstret. Då blev det behagligt att sova.

Tjusigt

Åh, solariesolningen får jag göra imorgon istället. Har inte orkat mig ta mig ner till centrum. Jag sitter istället i sängen och sjunger högt (vrålar?) till James Morrisons The pieces don't fit anymore. Åh, som jag sjunger. Vackert, som vanligt, förstås.

Ska ta en kortare promenad med mamma snart. Till Favvan (vår mataffär), och vet ni? Jag är inte ens sugen på att köpa godis. Jag och J gick väl dit typ fem gånger i veckan och köpte godis förut. Nu? Äter kanske godis en eller två gånger i veckan. Och jag har gått ner i vikt. Jag tränar förstås också. Det känns skönt, jag är på gång. Någon mer som tror att J hade dåligt inflytande på mig? Kanske lite, en aning. Hah.

Varsågod

Jag bjuder på mig själv. Eller hur? Fasen det måste jag ju göra, så mycket som jag gör bort mig liksom. Om inte annat finns det ju alltid någon annan som blir glad av andras olyckor, och då har jag ju i alla fall gjort någon gladare. Det är ju alltid någon som tänker att "Åh, vad glad jag är att jag inte är som henne, hon är ju galet knäpp." Då tänker jag lite så här; ja, vilken tur att jag finns i sådana fall, för då har ju du någon att jämföra dig med.

Man ska inte ta sig själv eller livet på så stort allvar. Visst, självklart gör jag också det ibland. Men come on people! Bjud på er själva! Vad har ni att förlora? Vad är ni rädda för? Att någon ska skratta åt er? Well, se det som att ni gjort någon annan glad. Kom igen.

Så

Så, jag sitter på bibblan på uni. Vi har pluggat. M i gruppen har som vanligt inte gjort något alls. Hon verkar inte förstå ett ord vi säger?

Well, ska snart åka hem tillsammans med mamma. Skvallra lite på bussen. Sedan ska jag ner till friskis och sola, jag är som bekant fortfarande blek som ett spöke. Kanske kan jag bli en nyans mer rosa? Hoppas hoppas! Ni håller tummarna förstår jag, och det tackar jag för. Hah. Kanske skrattar ni lite i smyg, och känner er nöjda med er lite mer färgfulla kropp. Jag bjuder på det!

Pepp

Om inte den här peppar er, så vet jag inte vad man ska ta sig åt.

The Kooks

Fortfarande Londontid, klockan är ju bara tjugo över sju. Ah. Har peppat mig med Kings of Leon för att orka fixa till mig och åka till föreläsningen.

Jag och Josefine har bestämt oss för att vi ska bilda ett band som sjunger The Kooks-låtar, how about that? Haha.

Nu måste jag faktiskt äta frukost, och sminka mitt bleka ansikte.

Från klarhet till klarhet

Fasen, jag lever lite efter Londontiden nu. Alltså är klockan halv tolv, och inte halv ett. Right? Kan inte ni ha samma tid imorgon?

Pratade med N i telefon. Och bad om ursäkt för att jag pratar så mycket. Genom att vadå? Jo, såklart prata mycket. Haha. Jag måste ju framstå som helt oemotståndlig!


Nu ska mitt alldeles underbara jag försöka sova lite. Wish me luck.

Favoritreklamen?

Ååh. Den är lätt, eller hur Maria och Josefine? Här är favvoreklamerna, från samma företag. Bring on the trumpets!

onsdag 8 oktober 2008

Ingen eller alla

Flygresan gick förvånansvärt bra. Inte mycket dödsångest där. Kan erkänna att jag höll Marias och Josefines händer ibland bara. Bra va? Improvements, mina vänner!

Pratade med min käre mor innan vi skulle åka, eftersom jag var nervös redan vid elva på morgonen och planet inte skulle lyfta förrän tjugo i tio på kvällen. Hon har samma flygrädsla som mig, och särskilt om man inte åker hela familjen. Som hon sa: Antingen dör alla, eller ingen.

Jag förstår verkligen hur hon tänker. På fredag åker mamma och pappa till Istanbul, och jag vet att jag kommer att ha samma rädsla då, fast jag inte själv sitter på planet. Strange?

Kings of Leon - Sex on fire

Some help here, please?

Hemkommen från London. Har haft det galet kul med mina tjejer! Jag berättar mer om äventyren i kommande inlägg. Ville mest visa att jag överlevt flygresan.

Ska och jumpa med mamma. Egentligen mest för att rensa tankarna, från allt. Har kommit in i en lite dålig spiral, känns det som. Det är fortfarande lite så att jag anpassar mig efter andra, och att det är dåligt för både mig och dem. Eller dem och dem, det handlar kanske snarare om en. Någon som kan få mig att känna mig galet patetisk ibland, men också sjukt glad. Förstår någon vad jag menar? Jag vill visa allt vad jag tycker, men ändå känner jag att jag inte kan det. För då blir jag för på. Egentligen borde jag strunta i det, för mina intressen måste ju komma först liksom. Men nej, jag töntar mig. Nära på skäms när jag hör av mig. För jag vill ju så gärna, men jag vet ju om reglerna med jaga vs. bli jagad. Alltså, jag måste get a grip of myself.

Jag vet fasen ingenting om någonting. How about that? Fasen, show me?!

Och ja, som vanligt gör jag väl bort mig galet mycket med det här inlägget. Jag börjar bli van. Fuck.

fredag 3 oktober 2008

Upp i himlen

Nyvaken, efter en dålig sömn. Fasen, jag kunde inte somna inatt. Började tänka på att vi ska flyga idag och allt det där. Jag är ju faktiskt flygrädd. På riktigt. Jag får lite lätt dödsångest när jag sitter på ett plan... Måste se till att ha ringt alla i familjen innan jag går på, typ så man sagt hejdå. Helt galet! Jag veeet. Men vad ska jag göra liksom?

Nu ska jag packa klart, äta frukost och göra iordning mig, och sedan bär det av till skolan. Därefter möts jag, Maria och Josefine upp på centralen. Sedan bär det av till London. Det blir spännande. Jag hoppas jag hittar mycket att shoppa också.

Bloggen kommer alltså förmodligen vara död fram till onsdag kväll, eller torsdag morgon. Jag är inte så bloggkåt att jag kommer leta upp en dator enkom för att blogga.

Ni vet att ni älskar mig.

torsdag 2 oktober 2008

Döda mig?

Sitter i ett grupprum med mina två gruppvänner. Jag dör lite inombords den ena av dem pratar. Hon pratar helt osammanhängande och ja, det är lite psykvarning kanske. Hur fasiken ska vi kunna slutföra det här grupparbetet, när hon inte lyssnar på vad man säger? Oh mama. Hjälp?

Kort paus

Så. Jag sitter i bibblan på universitetet och pluggar. Ganska koncentrerat faktiskt, men var tvungen att ta en liten paus nu. Arbetet går framåt. Äntligen! Sakta men säkert...

That's all for now.

Puss älsks (You know you love me)

onsdag 1 oktober 2008

Det är alltså så man gör

Oj, här har telefonen gått varm. Men det jag uppskattade mest var samtalet från N. Han gjorde mig lika glad som alltid. Det är ju konstigt med det där off och on, måste jag säga. När jag är off, är andra on. Why?

Medan mamma svettades på jumpagolvet, låg jag i solariet i 20 minuter och hade det bra. Så, några fräknar rikare alltså. Kanske någon nyans mindre blek, hoppas jag i alla fall. När jag sedan satt och väntade på mamma, smygåt jag lite choklad. Känns ju som värsta dödssynden att äta choklad på friskis liksom!

Pluggandet har gått fasligt dåligt idag, men imorgon blir det förmodligen mycket bättre. Då blir det först seminarium och sedan plugg i bibblan.

London calling

Men oj, jag har ju typ knarkat i mig James Morrisons låtar idag. De har gått på repeat. I flera timmar. Vad ska man göra, när mannen i fråga har en av jordens underbaraste röster? Det är bara att dra in det, och vara tyst. Eller kanske så vrålar man med i refrängerna, som jag gör. Musikupplevelsen blir så mycket större, och mäktigare. Haha. Grannarna uppskattar nog mina sånginsatser. Kanske borde jag söka till Idol nästa år? Haha. Ojoj. Det skulle vara en syn, mina vänner!

Maria och jag har kollat upp lite affärer som ska besökas i London. Primark är definitivt en av dem! Det låter galet lockande att trängas bland en massa folk och fynda. Billigt billigt! Top shop ska också besökas. Och en affär som heter New look. Har ni andra tips på bra affärer?

Mail till mamsen

Skickade nyss bilden ovan till min älskade mamma. Skrev: "Här är en bild som ligger på radiostationens hemsida. Hoppas du blir stolt. Haha. Puss"

Mamma mailade nyss tillbaka, och i ämnesraden skrev hon: "Ni ser ju lite roliga ut. Puss mamma".

Det lite roliga när mamma mailar korta svar, så skriver hon dem alltid i ämnesraden.

Angående bilden, så vet jag inte varför jag håller armen om den gamle mannen (som för övrigt ser rätt nöjd ut va?) och med den andra nära på stryper Bettan. Förlåt! Vi ser ju galet häftiga ut i alla fall. Ni önskar att ni också hade en sådan bandana va? Orange är ju inne nu, vi håller trenden, liksom.

James Morrison - Wonderful world


[...]


Sometimes I feel so full of love
It just comes spilling out
It's uncomfortable to see
I give it away so easily
But if I had someone I would do anything
I'd never, never, ever let you feel alone
I won't I won't leave you, on your own

But who am I to dream?
Dreams are for fools, they let you down...

And I know that it's a wonderful world
But I can't feel it right now
Well I thought that I was doing well
But I just want to cry now
Well I know that it's a wonderful world
From the sky down to the sea

[...]

Back on track

En ny dag. Idag ska det packas och pluggas. Jag har fortfarande huvudvärk, halsont och öronont. Kind of sucks, och jag hoppas att det hinner bli bättre tills vi åker på fredag.


Jag drar mig tillbaka.

Minor melt down

Det känns bättre nu. Tusen tack till J (inte exet!). Jag känner mig lättare. Behövde nog bli av med de där förbannade tårarna som bara rann. Allt ordnar sig, jag behövde prata om några grejer. Nu är det upp till mig att lära mig något av det, att lita på mig själv.

Jag ska se till att mitt liv kommer bli förjävla bra och underbart, och inte låta någon ta det ifrån mig!