Det är i sådana här tentaperioder som jag saknar att vara tillsammans med någon, som mest. Tentaångesten faller över en, och en kram och tusen pussar skulle vara välbehövligt. För jag kan stressa upp mig mycket över sådana här hemtentor, det kan jag. Och det är samma sak, varje gång. Varje tenta. Så, en älskling som kan hålla om mig och säga att allt ordnar sig, det är vad jag önskar just nu.
Jag veet ju att allt ordnar sig. Jag stressar upp mig nu, skriver under press, får något mindre psykbryt och tror att min text är den sämsta som någonsin skrivits, lämnar in den, och får godkänt. Fuck, inte så mycket att stressa upp sig för, eller hur? Men, det finns alltid ett men, jag tänker alltid att den här gången kanske jag inte får godkänt. Men det får jag ju. Jag behöver bara bli lite övertygad om det ibland. Någon som vill ställa upp?
Kom igen. Heja Sara! Heja Sara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar