Flygresan gick förvånansvärt bra. Inte mycket dödsångest där. Kan erkänna att jag höll Marias och Josefines händer ibland bara. Bra va? Improvements, mina vänner!
Pratade med min käre mor innan vi skulle åka, eftersom jag var nervös redan vid elva på morgonen och planet inte skulle lyfta förrän tjugo i tio på kvällen. Hon har samma flygrädsla som mig, och särskilt om man inte åker hela familjen. Som hon sa: Antingen dör alla, eller ingen.
Jag förstår verkligen hur hon tänker. På fredag åker mamma och pappa till Istanbul, och jag vet att jag kommer att ha samma rädsla då, fast jag inte själv sitter på planet. Strange?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar