Det känns bättre nu. Tusen tack till J (inte exet!). Jag känner mig lättare. Behövde nog bli av med de där förbannade tårarna som bara rann. Allt ordnar sig, jag behövde prata om några grejer. Nu är det upp till mig att lära mig något av det, att lita på mig själv.
Jag ska se till att mitt liv kommer bli förjävla bra och underbart, och inte låta någon ta det ifrån mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar