Jag bjuder på mig själv. Eller hur? Fasen det måste jag ju göra, så mycket som jag gör bort mig liksom. Om inte annat finns det ju alltid någon annan som blir glad av andras olyckor, och då har jag ju i alla fall gjort någon gladare. Det är ju alltid någon som tänker att "Åh, vad glad jag är att jag inte är som henne, hon är ju galet knäpp." Då tänker jag lite så här; ja, vilken tur att jag finns i sådana fall, för då har ju du någon att jämföra dig med.
Man ska inte ta sig själv eller livet på så stort allvar. Visst, självklart gör jag också det ibland. Men come on people! Bjud på er själva! Vad har ni att förlora? Vad är ni rädda för? Att någon ska skratta åt er? Well, se det som att ni gjort någon annan glad. Kom igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar