Snurrigt

Okej. Det kommer lite out of the blue, men jag måste skriva av mig.

Jag känner mig lite i underläge. Och nej, man ska inte jämföra sig med andra människor, jag vet, jag vet. Men ibland, som just nu, så gör jag det ändå. Och vad kommer jag fram till? Jo, jag har inte rest mycket i mitt liv. Det har på sin höjd varit charterresor till något varmt land, eller en shoppingresa till London (som kantades av något besök på museum). Jag pluggar till lärare. Det är inget karriärsklättrande yrke, lönen ligger inte i nivå med hur mycket arbete jag kommer att lägga ner, och det är dessutom ett yrke som många tycks se ner på. Och, ja, några grejer till. Nej, det här är ingen typisk tjej-kommentar som fiskar efter bekräftelse, likt "Jag är så ful", eller liknande.

För jag vet vad jag har. Jag har helt underbara vänner, som jag skulle göra allt för. När de gråter, skär det i mitt hjärta och när de skrattar är jag så glad för deras skull. Jag utbildar mig till lärare, och jag tror att det kommer passa mig perfekt. Lite yrkeserfarenhet av andra jobb har jag i alla fall lyckats skrapa ihop genom extrajobb. Bibliotek, hemtjänst, smyckesbutik och Guldfynd. Men i jämförelse kan jag känna mig så töntig. Liten. Och nu definierar jag mig inte ens i personlighet, utan efter någon slags erfarenhetsskala. Jag vet inte varför.

Jag är ju ändå jag. Och jag får väl ändå sätta tron i att det ska räcka. För vad ska jag annars göra?