Marias före detta pojkvän har valt att lämna oss. Lämna alla runt omkring honom på ett hemskt sätt. Livet var inte längre värt att leva, det fanns inte längre något ljus. När jag ringde Maria idag fick jag själv en liten chock när hon sa orden. Tagit livet av sig. Hoppat framför ett tåg. Hon grät när hon sade dem, jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag ville bara flyga ner till henne på en gång, men istället var jag fast vid Lärarhögskolan, utan pengar till tågbiljett eller körtkort för att kunna köra ner till henne.
För mig är det inte J's död som är det värsta, det är maktlösheten jag känner över att inte kunna göra något för att underlätta det för Maria. Jag önskar att jag kunde dela hennes sorg på två och bära den ena delen åt henne. Det enda jag kan göra är att finnas här. När som helst, var som helst.
På tåget hem visste jag inte vad jag skulle göra, jag tänkte på Maria och J och började nästan gråta varje gång. Tårarna var i ögonen, men jag pressade tillbaka dem.
Maria, jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar