Det måste ju ha varit händelsernas år. Omtumlande saker har väl skett oss alla, detta år. Mer än mest. Jag har nog aldrig gråtit så många tårar, men aldrig heller skrattat så mycket.
Jag har varit med om det jobbigaste halvåret någonsin, men jag har också varit med om årens bästa halvår också. På samma år. Här sparas inte på krutet, mina vänner.
Så vad hände då 2008?
Jag var flickvän, det skulle köpas lägenhet, framtidsplaner smiddes. Planer ändrades drastiskt med ett samtal. Där stod jag som singel, i ett djupt hål, som jag varit med att gräva själv. Långsamt har jag tagit mig ur detta. Kanske har jag inte alltid gjort de smartaste valen för att ta mig vidare. Det har varit en hel del grodor på vägen, men också en och annan prins. Som N. Efter att ha skrivit till varandra på msn i från och till i fem - sex år, träffades vi. Sedan dess har vi, som ni vet, träffats en del.
Jag har träffat på killen som ville bli biten i halsen, killen som hade så dammigt hemma hos sig att jag väntade på att dammråttorna skulle attackera, killen som tyckte att jag har fina händer. Någonstans däremellan träffade jag på livets bästa sex.
2008. Det var vännernas år. Jag vet nu vilka som är mina vänner, på riktigt. Det har blivit många tårfyllda samtal till Maria, Josefine, Betsy och Emelie. Men vi har också haft de absolut bästa stunderna. Vi är på topp tillsammans. Jag älskar er, tjejer. Det finns inga bättre än er.
Att flytta hemifrån har jag också hunnit med. Och som jag trivs! Vuxenpoängen samlas, om än långsamt emellanåt.
Det har varit dramatikens år. Jag har hopp inför 2009. Det kommer bli riktigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar