Det händer så mycket för människor runt omkring oss. Eller det är mer en blandning av saker som redan skett och nu kommer upp till ytan, och saker som sker nu. Det gör så ont i hjärtat, när jag tänker på dem som har det jobbigt just nu.
Ibland när jag står och väntar vid tunnelbanan, så ser jag någon som ser ledsen, ensam eller förvirrad ut. Något i mig är alltid rädd att de ska hoppa. Jag tittar på dem, ser dem i ögonen, för att de förhoppningsvis ska förstr att de syns. De är inte osynliga. Jag ser dig. Kanske är det grymt töntigt, men det kanske får någon att tänka om.
När jag ser någon sitta ledsen, då vill jag bara gå fram. Lägga en hand på axeln och säga att allt kommer ordna sig. För det gör det. Allt ordnar sig på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar