Maria

Maria, min fina, älskade vän. Som jag saknar dig! Min fadder som hängt med sedan första klass på lågstadiet. Det har hänt mycket i våra liv, även om det ibland känns som att inget händer alls. Alla telefonsamtal, med både gråt och skratt. Du är nu min tärna och jag är så glad att du vill dela det här äventyret med mig. Det finns inte ord nog att beskriva dig. Älskade Maria.

It's the climb

There's always gonna be another mountain
I'm always gonna wanna make it move
Always gonna be an uphill battle
Sometimes I'm gonna have to lose
Ain't about how fast I get there,
Ain't about what's waiting on the other side
Its the climb

Miley Cyrus - The climb

Bröllopsklänningsdrömmar

Har börjat kika på brudklänningar, och har hittat en butik som heter Lilly som har underbart fina klänningar (i alla fall på bild). Jag tänker mig att min brudklänning ska se ut som någon av klänningarna nedan. Men. Jag har inte provat någon än, och man vet ju aldrig riktigt om de passar förrän man provat. För stor här, för liten där, ni vet.

6400 kr hos Lilly

6850 kr hos Lilly

O'Connell street

Jag tog kort på O'Connell street igår, vilket är den stora shoppinggatan här i Dublin, tänk typ Drottninggatan i Stockholm.

10 grader - perfekt för att ha flipflops eller dunjacka

En kort uppdatering om min mycket händelserika dag. Idag tog jag en tur till stan och letade efter en ny vårjacka, men det var himla svårt att hitta tydligen. Det känns som att jag var inne i Dublins alla klädbutiker, men iiiiingen jacka som var fin eller satt bra (vilket resulterade i ett mindre psykbryt). Nog om det. Better luck next time, liksom.

Vad gäller tvättandet, statusen på den är fortfarande mission impossible. Vi får den inte att använda tvättmedlet, den sköljer liksom bara alla kläder i 1 ½ timme, vilket känns lite onödigt. Detsamma gäller diskmaskinen har vi upptäckt. Perfekt. Bra grejer i lägenheten.

Jag har också tagit mig i kragen idag och mailat universitet som jag kan tänka mig att gå på, och skickat iväg ett gäng CVn till några olika företag. Nu gäller det bara att hålla tummarna hårt. Jävligt hårt.

En liten reflektion på tal om de kontraster jag tagit upp förut, när jag gick på stan såg jag både människor i flipflops, shorts och t-shirt (för 10 grader är ju varmt och skönt) och människor med dunjackor. Helt logiskt. Eh?

Cold weather

Tofflor är ett måste om man inte vill förfrysa en tå eller två. Så, jag har inrättat mig efter detta faktum och köpt mig ett par mystofflor på Pennys.

Save our school

Dublin består av kontraster. Det vackra blommande trädet och den nedlagda skolan.

Vår!

Som jag nämnde så är det ju faktiskt runt 10 grader här, och solen skiner om dagarna. Jag som trodde att det alltid regnade på Irland, så låt oss hoppas att solskenet inte är tillfälligt. Det är verkligen vår här. Påskliljor blommar, träd blommar, så himla fint.

One mission completed

Dagens mission var att köpa en pyjamas, eftersom det är så satans kallt i irländska hus. Det är helt sinnessjukt kallt, känns typ som att det är samma temperatur inomhus som utomhus, vilket visserligen är 10 grader, men det är ju ingen temperatur att skryta om. Hur som, jag gick in till stan och mötte upp Daniel, vi gick in på Pennys (vilket är Primark, men heter Pennys på Irland) och jag köpte pyjamas, tofflor , och lite annat. Förstås. Pennys är en stor affär med kläder, skor, väskor, smink och lite heminredning till en mycket billig penning (och följaktligen inte världens bästa kvalitet).

Ett annat mission under dagen har varit att förstå hur tvättmaskinen fungerar. Vilket har fungerat, ja vad ska jag säga, lite sådär. En gång torktumlades tvätten i en timme (det är en tvättmaskin och torktumlare i ett, genialt!), den andra gången trodde jag att jag fick till det men det visade sig när tvätten var klar att varken tvättmedel eller sköljmedel hade använts. Vad fan! Nu kör vi på ett tredje försök, och jag hoppas verkligen på att tredje gången gillt gäller här alltså. För att bara torktumla kläder utan att tvätta dem, känns ju lite onödigt liksom. Mission impossible?

Ektorp, sill och knäckebröd

Jamen sådärja'! Nu är jag en Dublinbo. Och vad är det första vi gjorde när vi kom till Dublin då? Åkte till Ikea. Såklart. Vårt irländska hem kan ju inte innehålla irländska möbler, de måste ju vara svenska (eh?). En Ektorpsoffa, några små Lackbord, en Gislevmatta, en Malmbyrå och så vidare. Ja, ni förstår. Bilder kommer så snart sladdar, minneskort och annat har lokaliserats i allt virrvarr.

Dublins Ikea, allt ser precis ut som i Sverige. Förstås.

(Bild från google)

Och, vad ska jag äta till lunch idag? Sill och knäckebröd. Är jag dum i huvudet eller? Jag har inte ätit sill sedan typ i midsomras, men nu blev jag ju så sugen när vi var på Ikea. Helt logiskt. Det var nästan så att jag köpte med mig Marabouchoklad och Salta fiskar också, men hallå, jag hade bott i Dublin i fyra timmar så det kändes lite over kill.

Blivande vigselring?

Min förlovningsring från Guldfynd, 9 prinsesslipade diamanter på sammanlagt 0,50 carat. Jag älskar min ring!

Lite sugen på en vigselring i den här stilen från Hallbergs guld, fast i gult guld då förstås. Det syns inte så bra på bilden, men infattningen är som ett V som diamanten är infattad i. Har provat den tillsammans med förlovningsringen och tycker att de passade fint tillsammans. Raka i stilen, men något lite extra liksom.

Älskling

Idag kommer min finfina älskling hem från Dublin (eller hur blir det nu, Dublin är ju vårt nya hem, det här blir vårt eh... gamla hem), för att hjälpa mig att packa ner grejer vi ska ha med till Dublin men också att städa lägenheten så att den är super fresh till våra hyresgäster.

Hela flytten känns fortfarande helt overklig, men på söndag blir allt liksom verkligt. 9.35 går planet från Arlanda. Meen, kan ni förstå? Nu flyttar jag liksom till ett helt nytt land. Igen. En riktig världsmedborgare är jag. Äventyrare deluxe!

Nu hoppas jag på att alla som säger att de ska hälsa på, kommer och förgyller min tillvaro. Först ska det väl skramlas ihop lite flygpengar, men framför allt shoppingslantar, hos tjejerna.

Falukorv for the win!

Har haft en mysig kväll med Linnea, lyxade till vardagen för oss båda med lite husmanskost till middag. Falukorv och makaroner. Gött. Kvällen fortsatte med att Linnea visade upp några erövringar, facebooksurfande och bara prat om allting. Kommer verkligen sakna min nyfunna vän när jag flyttar. Håller tummarna för att hon kommer och besöker mig i Dublin snart!

Bild från Berns i lördags

You make it real for me

Nyförlovade i Dubai

Can't forget to breathe slow, count from one to ten with my eyes closed

Overload.

Lite för mycket just nu. På söndag flyttar jag till Irland, efter åtta månader i Sverige. Blandade känslor. Jag kämpar för att se det positiva. En utmaning, ett äventyr, en erfarenhet. Samtidigt kan jag inte se bort från vissa saker. Jag skulle ha varit klar lärare efter hösten, jag har inget jobb på Irland och kommer troligtvis få jobba med något skitjobb som jag faktiskt är överkvalificerad för, inga vänner. Norge all over again, liksom. Jag lämnar mycket här hemma. Jag lämnar vänner, utbildning, familj och lägenheten som jag älskar.

Trygghetsnarkoman. Nytt är läskigt. Jag måste kliva ur bubblan. Jag vet.

Utmattning. Känslorna går fram och tillbaka. Stress. Rädsla.

Countdown to Ireland: 8 days

Helgen i korta drag

Det har varit en grymt bra helg. Jobbade i fredags och lördags, var ute svängde mina lurviga i lördagskväll på Hotellet och senare Berns (klubb 2.35:1 eller något, hur fan ska jag komma ihåg siffrorna?). Örnen och falken förenades igen för en fantastisk kväll! Senare kom hjärtats kompis (senare är lika med vid halv tre) direkt från Irland och joinade oss. Det är denna vän som lurat mig till Irland :) Vi kom hem vid fem, somnade vid halv sex efter att ha dragit i oss det vi kunde hitta i matväg hemma. Jag vaknade 5½ timme senare, och bakade chokladbeskvier. Mums. Därefter en kort tripp till Medis och sen ett snabbt stopp förbi Guldfynd och sedan hem till mina föräldrar där vi åt middag.

Det var helgen lite snabbt sådär liksom.

1 år sedan

Ljuset i tunneln är här

Ah. Det har varit en ganska tung höst med uppsats och delkurser och grejer att fylla sin hjärna med. Men nu är det ju typ klart. Käre tid. Vem trodde att uppsatsskrivandet skulle ha ett slut? Nu inväntar jag bara ett sista godkännande av handledaren. UNDERBART!

Det måste ju firas! Vilket det kommer göras med att eh... träna för första gången på två månader typ. Perfekt. Jag och J ska köra ett håååårt mage- och ryggpass, under ledning av hjärtat. Min egen PT. Haha.

En gammal bild på mig och finaste J. Örnen, eller hur var det? Falken, örnen och svalan. Vilket gäng!

Helt sjukt

Okej. Dags för en ny vändning i livet. Vi flyttar till Irland om några månader. Hjärtat har fått jobb på Google i Dublin. Det blev ett halvår i Sverige, för att sedan flytta igen. Det har varit en väldigt känslosam helg, där vi inte riktigt vetat vad vi ska göra, men nu har vi bestämt oss. Det blir Dublin i ett eller mest troligt två år framöver.



Att bo utomlands är inte min dröm, det är hjärtats, men jag ser det här som en erfarenhet och ett äventyr. Och han är ju mitt hjärta.

Snälla tomten

Är lite mer än sugen på armbanden från Humanity som finns på campadre.com. Armbandet ovan kostar 199 kr just nu istället för 399. Denna lägs till min önskelista. Så fina.

Oh

Lite kris just nu. Jävligt många tankar, tårar och ont i magen. Flytt till Irland, eller stanna kvar i Sverige? Pausa studierna, eller fortsätta och bli klar. Just nu vet jag varken in eller ut.

Chokladbeskvier

Idag har jag bakat chokladbeskvier. Blev så sugen och inspirerad när jag var inne på http://www.therez.se/, och såg hennes fina beskvier. Det tar ju sin lilla tid att baka sådana godingar, men det är det verkligen värt. Provade nyss en, och de blev himelskt goda. Om jag får säga det själv alltså.




(Bilden har jag tagit från Therez blogg)

Fan fan fan

Ont i huvudet. Argh! Vad fan. Nu har jag skickat in ett utkast på uppsatsen till handledaren, och på torsdag hoppas jag att få höra hur fantastiskt bra den är. Eller. Kanske inte. Förhoppningsvis får jag bra respons på hur den kan bli ännu bättre. Haha.

I övrigt händer fan ingenting. INGENTING. Som vanligt. Men när man skriver i en blogg vill man ju att livet ska vara fullt av roliga grejer att skriva om liksom. Det roligaste som händer idag är väl att jag ska koka knäck (igen). Och diska. Hurra för mig. Kul. Verkligen.

Morfar

Jag och Madde pratar musik. Låtar som får oss att associera till en särskilt tillfälle, till en känsla. Det kan vara tufft att lyssna på vissa låtar, det påminner om något man inte vill bli påmind om. En känsla man inte vill bli påmind om.

Då inser jag. På söndag är det ett år sedan jag träffade morfar senast. Det jobbigaste mötet jag någonsin har haft. Min lilla morfi som låg där, som en skugga av sitt forna jag, på riktigt. Han kunde knappt längre prata eller le. Morfar som var den gladaste, snällaste och finaste människan jag visste. Han sa svagt att hans mamma Nora väntar på honom, och så log han lite grann. 11 dagar senare väcktes jag av ett samtal från Sverige. Så fort jag såg pappas nummer, visste jag att det var morfar som hade gått bort. Under den dagen lyssnade jag på Alicia Keyes - Try sleeping with a broken heart. Om och om igen.

Natten innan han gick bort hade jag drömt om honom. Han var så glad i drömmen, så tillfreds på något sätt. Mamma hade drömt om honom samma natt och haft samma känsla. Fram till hans begravning kände jag gång på gång att morfar var med mig på något sätt, men efter begravningen försvann den känslan. Det var som att han vakade över oss. Kanske hade han fått sin slutliga frid och kunde lämna oss.

Processen

Okej, jag kan väl erkänna att det inte blev mycket skrivet på uppsatsen igår. Ett stycke. Bra där. Jag intalar mig själv att det ingår i processen, för det sa en doktorand till oss när han pratade om vad man ska tänka på när man skriver uppsats. "Var inte rädda om ni inte skriver något vissa dagar, det ingår i processen." Det där tog jag förstås fasta på. En del av processen, inget att stressa upp sig för, nej nej. Nu har jag redan skrivit 3 stycken, så jag är ju helt klart med på G än vad jag var igår. Ni ser. Processen.

Nu har jag mailat familjen och frågat vad som önskas i julklapp. Jag har till och med gett förslag till dem. Till mamma gavs följande förslag; parfym, porslin från Mateus, lakritsprovning eller kanske något klädesplagg. Till pappa föreslog jag en skräddarsydd skjorta, hockeybiljetter, Djurgårdentröja, parfym eller böcker. Pappa är ju lite vrång när det gäller julklappar och önskar sig aldrig något, vilket blir väldigt svårt. Vad köper man till någon som har typ allt han vill ha? Nu har han ju i alla fall fått förslag, pick and choose liksom!

Lillebror var ju inte så svår, han önskar sig WESC-tröja, parfym och keps från New Era. Otippat. Hjärtat vill ha en portfölj i skinn. Hello NK, good bye money! Haha. Det är han värd.

Kreativ process

Skrivandet på uppsatsen går minst sagt långsamt. Den kreativa processen tar tid, ni vet. Lååååååång tid. Uppsatsskrivandet är ju lite på sluttampen nu, kan man säga. Det jag nu sitter och skriver på är diskussionsdelen. Pust och stön. Det är visserligen näst sista avsnittet (hurra för mig!), men efter som jag skriver så lååååångsamt, tar det ju en sådan förjävla tid att bli klar! Två veckor kvar innan vi ska vara klara. Den här hösten har gått snabbare än någon höst någonsin har gjort. Vad händer med tiden?

För att peppa mig till att skriva lyssnar jag på min grymma festlåtslista på Spotify, som du hittar HÄR.

Jag är tillbaka!

Nej men vad fasen, nu är jag tillbaka igen. I kandidatuppsatstider, förkylningstider och andra allmäna stresstider måste jag ta tillfället i akt och skriva av mig ju. Såklart. Hur har jag klarat mig hela terminen?

Ibland kan man ju undra lite om det finns någon där uppe, som inte riktigt tycker att jag känner mig stressad nog, och lägger på ännu lite mer stress. "Den där tjejen, hon har inte riktigt tillräckligt med tyngd på sina axlar, det ser ju jag det. Sådärja, där har hon!" Varför inte, liksom.

Ett urval som hänt sedan sist;

I juni flyttade jag tillbaka till Stockholm, och lämnade fina Mandal. Två veckor senare flyttade också mitt hjärta. Mandal. Så fina minnen. Så fina vänner jag fick. Silje och Therese. Vilka festkvällar vi hade. Vilka promenader. Vilka sköna söndagshäng. Vilka underbara fikastunder. Det var med både sorg och förväntan som jag lämnade Mandal, efter en grym avskedsfest.

Den 9 juli flyttade vi in i vår lägenhet som vi köpt utan att ha sett den själva. Wild and crazy, mina vänner, det är ju som ni alla vet mitt mellannamn. Vi flyttade självklart in under värmeböljan, vilket såklart var jobbigast för hjärtat och hans pappa som fick bära alla tunga grejer, medan jag fick bära lite lättare (men det var ju ändå svettigt att stå och vänta när de bar upp soffan några trappor, liksom). I lägenheten trivs så vi sjukt bra. Vilken dröm! Jävligt bra köp, så här i efterhand. Under sommaren har vi varit ohälsosamt mycket på Ikea, Mio och Europamöbler. Ugh.

3 dagar efter att vi flyttat in åker vi till Zakynthos i 10 dagar. All inclusive. Så jävla nice. Där hade vi det grymt skönt. Badande och solande för hela slanten. Det mest spännande vi hittade på var att hyra en moppe, åka in på den til Zakynthos stad, för att vända på en gång när vi nådde sunkstaden. Eller, vi var ju på en sköldpaddssafari också. Häftigt.

Jag är tillbaka på mina lärarstudier, och terminen har varit ett enda långt stressmoment. Med två parallella delkurser och kandidatuppsatsen. Nu är det bara kandidatuppsatsen som gäller i alla fall. Om typ två veckor ska den vara klar. PANIK! Käre värld, hur ska det gå?

Aargh!

Och, nej förresten. Det där jobbet gick i sopkorgen. Lite smått irriterande, med tanke på att jag tackade nej till en intervju på Dressman här i Mandal för att jag skulle få jobb på restauranten. Vad fan!

Jag fortsätter leva som lyxhustru då.

Göteborg

Vi hade en grymt bra helg (eller ja, typ dygn) i Göteborg. Fint hotell med gudomliga sängar, festande, hotellfrukost och lite lite shoppande. Ja, så kan man väl lite snabbt sammanfatta allt.

Well...

Oh mama. Jag har sådan träningsvärk i mina lår att jag inte vet vad jag ska ta vägen. Att gå ner för trappan imorse gjorde så sjukt ont. Well, det visar väl att det var ett bra benpass vi körde igår på gymmet.

Igår bakade jag bullar. Tre sorter till och med. The housewife, ni vet.

Imorgon åker vi förmodligen på en liten spontanresa till Göteborg med T och S.

Ja, det här var väl en liten kort sammanfattning av mitt liv just nu. Stillastående.

Jaha, nu kanske blir jobb ändå? Förvirrad.

Typiskt

Jag är lite irriterad. En aning faktiskt. Jobbet som jag fick, ni vet, på den där restauranten. Ja, alltså, det blev liksom aldrig något jobb. Restauranten har nämligen gått i konkurs. Det låter ju som ett ypperligt tillfälle att leta efter fler anställda, om man vet att ens företag är på väg ner i jorden. Bra tänkt.

Och nu har jag ju helt bestämt mig också. I höst ska jag börja plugga igen i Stockholm. Det känns kanske inte som den allra enklaste uppgiften att hitta ett jobb som är nöjda med att man bara ska vara där i några månader. Eller?

Värt

Jag kan ju säga att jag var måttligt road när jag gick upp tidigt imorse för att det skulle komma någon och kolla brandsäkerheten i villan. De skulle komma mellan 8-12, och alltså måste man ju vara beredd klockan 8 om de nu skulle vilja komma hit först.

Men nej nej. Det fortfarande ingen som har kommit. Värt att gå upp tidigt för.

Since I moved here all I do is kose kos

Imorgon är det fredag = fredagskos!

Morfar

Jag drömde om morfar inatt igen. Han är alltid så glad i mina drömmar. Precis som innan han blev sjuk. Det går inte en dag utan att jag tänker på morfar. Om jag bara kunde få prata med honom en gång till. Bara en gång till. Han var den finaste människan jag någonsin känt. Den snällaste. Gladaste. Jag saknar honom så mycket att tårarna bara rinner.

Den femte december träffade jag honom för sista gången. Jag fick en chock när vi kom till hospiset där han låg. Från att ha varit så glad och livfull till att ligga i en säng och knappt kunna prata. Det var liksom inte morfar som låg där. Det var någon annan. Han sa att hans mamma Nora väntade på honom. De skulle på utflykt. När han prata om Nora log han och såg trygg ut på något sätt.

Det konstiga var att från det att jag fick veta att morfar gått bort, fram till begravningen kände jag att han verkligen var med mig. Det är en konstig känsla jag inte kan förklara. Han var här med mig. Efter begravningen var inte samma känsla kvar. Och begravningen. Den var så oerhört vacker. Alla människors fina ord. Om min morfar. Jag hoppas han var med, att han fick höra hur mycket han betytt för oss alla som har mött honom.

Oscar

Åhå, förresten. Idag fyller ju världens bästa lillebror 13. Tonåring. Men va? Redan?

Nästan i alla fall

Okej, jag tränade inte ihjäl mig direkt. Jag grundade med lite solarium. Sedan blev det 35 minuters gång på löpbandet med lutning (annars känns det ju ingenting). Det ska vara jobbigt. Tänk svett! Tänk nice ass i bikini! Efter promenerandet blev det 20 minuter på cykel direkt efteråt. Och som jag svettades. Nice nice nice.

Ikväll ska jag plugga och fixa lite. Boken vi läser, Nervous Conditions, är lite väl knepig att läsa för min del så det tar sådan tid. På fredag åker vi till Sverige, så jag måste ha gjort klart vissa moment innan vi åker så att jag slipper sitta i helgen hemma hos familjen och plugga.

Minus till mig

Åh, jag får ont i magen när saker krånglar. Jag gör små problem till stora problem. Minuspoäng till mig. Givetvis kommer allt ordna sig. Jag måste bara hålla på och maila och fixa och greja. Aargh!

Nu ska jag försöka dra iväg mig till gymmet. Jag ska sola lite, och typ springa på crosstrainern tills jag dör. Eller något i den stilen.

Joråsatt

Åhjo, mitt liv har sin stilla gång. Inte mycket nytt här liksom. I lördags var vi hemma hos en av Daniels kompisar och såg lite på Melodifestivalen (blir det sämre för varje år, eller är det bara jag?). Det blev inte en enda droppe alkohol för min del, var ju inte riktigt på topp på lördagen om jag säger så.

Så vad har jag gjort idag? Jag har läst lite, tittat på tv, spelat spel på facebook och varit på det stora äventyret till gymmet. Life is fun, people! Eller, nej. Inte just nu.

Bra tänkt

Okej, igår passerade jag gränsen mellan askalas och karatefull. INTE bra. Mår fortfarande illa och har ont i huvudet (och vi har ingen huvudvärkstablett i det här huset, glöm att jag ska gå ut och köpa). Det är konstigt, för jag skulle aldrig bli så full i Stockholm som jag blir i Mandal.

Hur som, så var det en grym kväll innan gränsen passerades. Sushimiddag hemma hos Aud och Oskar, med hela gänget.

Nu är det soffliggande för hela slanten.

Ouch

En aning träningsvärk idag. Det tackar vi en timmes snöskottning för. Nice.

Igår ringde en kvinna från Manpower och typ erbjöd mig ett jobb på Dressman här i Mandal. Så himla konstigt det där. När jag redan har fått ett jobb, då kommer erbjudande av fler. Det är lite som det där med att när man är singel så får man inte alltid den uppmärksamhet av det andra könet som man önskar, men när man har ett förhållande då får man mer uppmärksamhet än någonsin.

Idag väntar en lugn dag (som om att de brukar se ut på annat sätt, haha!), med lite läsning av en skönlitterär bok (det är nämligen det den här kursen går ut på), lite träning och solning och en dusch. Dagens storslagna planer liksom.

God morgon

Fick börja min morgon med att ta på mig ytterkläderna och gå ut och putta på Daniels bil som kört fast. Det har snöat så grymt mycket de sista dagarna, så nu ligger det bra med snö här. Idag snöar det inte, tack och lov. Här plogas nämligen inte gångvägarna, så när man ska gå någonstans så är det värsta äventyret. Bra träning för benen om vi säger så.

Igår tränade vi riktigt bra och effektivt. Träningsvärk idag. Lite skönt ändå, då känns det ju att det händer något i min arma men något kilo för tunga kropp. Idag ska vi träna ben. Träna bort celluliterna, och få lite fastare rumpa. Ja tack!

Jag har fått ett jobb!

Träning

4o svettiga minuter på träningscykeln igår. Med peppmusik i öronen gick det grymt bra (Spotifylista med lite pepp). Vi skulle egentligen ha gått på löpbandet också, men det är ju så fruktansvärt mycket folk på gymmet såhär års, så alla löpband och crosstrainers var upptagna. Galet!

Idag blir det en tripp till gymmet, och lite solning tror jag. Lite bröst, axlar och triceps tror jag står på schemat. Jag har ju min egna personliga tränare, Daniel. Han säger vad jag ska göra, hur många gånger jag ska göra det och hur mycket vikt jag ska ha. Sjukt bra. Jag behöver inte tänka själv. Bra. Hehe.

Sitt på fingrarna

Har haft några breakdowns förra veckan. Inga fina händelser, bara en massa tårar och uppgivenhet. Jag kan känna mig så ensam här i Mandal. De enda jag umgås med är Daniels vänner (plus eventuella bihang som typ flickvänner), men jag har inga "egna" vänner, liksom.

Annars då? Två veckor utan godis, har faktiskt gått förvånansvärt bra (som om att det är världens prestation, liksom). Nu hoppas jag för allt i världen att träningen ska sätta sina spår i hur min kropp ser ut. Det är ju beach-2010 i år liksom, och för en gångs skull skulle det ju vara lite trevligt att fixa det.

Är det bara jag?

Igår provjobbade jag på restauranten. Det gick bra. Tror jag. Jag hällde upp litervis med kaffe, gjorde lattes, tog beställningar, bar in och bar ut. Och det här med att man måste bära ut allt på en bricka, med EN hand. Alltså, jag vet inte hur det ska gå. Dessa små orosmoment som snurrar runt i mitt huvud. Norskan går bra nu, det gör den, men inte alltid. Sådana små saker, som när andra i personalen skämtar med varandra, där är jag inte alltid med. Språket blir för min del lite hämmande ibland. Det blir liksom så mycket jag ska fokusera på, på en och samma gång.

Ibland önskar jag att jag bara kunde vara i en rutin, och stanna där. Inte prova en massa nya saker. Jag lär mig så otroligt mycket av alla nya saker. Såklart. Men, jag blir så avundsjuk på folk som har jobbat på samma ställe ett bra tag, så att de känner sig bekväma i allt de gör, känner sig hemma osv.

Ibland blir jag så trött på mig själv. Är det bara jag som känner såhär?

Ett år

Igår firade vi ett år. Jag och mitt hjärta. Ett händelserikt år. Ett känslofyllt år. Ett grymt fint år. Vi åt på restaurant. Otroligt gott! Sedan gick vi till Mandals bio. Vi var sju stycken i en sal för kanske 100. Only in Mandal? Vi såg Funny People. Så fin. Ganska rolig, men mest eftertänksam.

Beach 2010

Alltså, det är snart februari, och sedan kommer tiden bara försvinna och plötsligt är det sommar. Sommar och badkläder brukar ju innebära lite lätt ångest. Men i år är jag förberedd. Beach 2010, jag är redo! Det tränas och svettas för fulla muggar. Det har tagits kort från alla vinklar för att liksom kunna se resultat. Åh herregud! Där fick man ju en smärre chock. Pepp pepp pepp.

Under julen åts det en aning för mycket godis, skulle vi väl kunna säga. En aning. Därför är det nu en godisfrimånad. Men, jag måste ju såklart muta mig själv lite. Ja, jag vet. Lite minuspoäng på vuxenkontot för mutning. Däremot är det ju pluspoäng på att äta grönsaker varje dag, så det blir ju liksom plus minus noll. Perfekt!

Tror att jag ska muta mig med den här klockan. Så snygg. Mm mm mm!

Lite respons?

Okej, så det här med bloggandet har väl gått lite sådär? Jag har väl haft ett liv utanför. Eller, alltså, vem försöker jag lura? Hahaha.

Jag har sett att ni har varit en hel del som har varit här inne ändå, trots att jag inte har skrivit ett ord på länge länge. Så, ska jag börja förgylla världen gen med mina väl genomtänka ord, eller bara strunta i det?

Kommentera people, kom igen!