onsdag 9 juli 2008

. . .

Det gör så förbannat jävla ont just nu. Jag vill skicka iväg ett sms till Jonatan. Jag vill ringa honom för att höra hans röst precis som förut. Det känns så tomt utan honom. Han har på något sätt varit min klippa. Han har varit den som har fått mig att känna lugn. Det kunde räcka med att han lade sin hand på axel så kände jag mig lugnare. Det är borta nu.


Jag vill inte vara singel. Jag vill vara med Jonatan. Jag önskar att han kunde känna detsamma. Jag önskar att jag fortfarande kunde vara hans bäjbi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar