Alltså, känslorna går upp och ner. Hela tiden. Ena minuten känner jag mig så himla ledsen och den andra så är jag bara arg. Ju mer jag pratar med mina vänner, desto mer inser jag att det nog var bra att det tog slut ändå. Trots att jag på något sätt är kär i honom. Hur många gånger har han ljugit för mig förut? Hur många gånger har han prioriterat sina vänner över mig? Jag vet både det ena och det andra som han ljugit för mig om, som han förmodligen inte ens vet att jag vet om.
Jag har stått vid hans sida när han har mått dåligt, jag har gjort mitt bästa för att han ska må bra. Men han då? Stod han vid min sida i vintras när jag mådde dåligt? När jag tänker efter så gjorde han faktiskt inte det, hans vänner var viktigare. Vilken pojkvän gör så?
Tanken om att han blivit tillsammans med någon annan blir allt starkare på något vis, han har sagt nej när jag frågat, men med tanke på hur feg han varit förut och med tanke på att han har ljugit förut, så vet jag inte vad jag ska tro. Han var med kompisar väldigt ofta den sista tiden, kunde inte riktigt titta mig i ögonen... Grejen är den att jag vill ju höra det av honom, jag vill inte behöva upptäcka det när jag ser honom och någon annan i centrum. Det kommer göra ont hur som helst, men mer ont om jag ser dem utan att han sagt något. Det är den största rädslan för tillfället. Varje gång jag är på stationen.
Fan, hur kan man bete sig som honom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar