Peter LeMarc

Började lyssna på Peter LeMarc idag. Det är så fina låtar. Ganska märkligt att jag lyssnar på honom kanske, men hans lugnande röst och vackra texter fångar mig.

Jag ljög för mig själv med sådan uppriktighet, gjorde alla fel rätt så vitt jag vet.
Dessa fjärilsvingar kunde burit än, men allt som seglar upp kommer ner igen.
Kan jag börja om?

[...]

Med rädslan som en skjöld av porslin, utan ursäkter eller alibin.
Med ingenting riktigt verkligt sant, som att springa rätt emot en avgrundsbrant.
Så när vettet säger en sak och hjärtat något annat,
vinner alltid hjärtat likt förbannat

(Peter LeMarc - Helande händer)

Ju mer jag tänker på det, ju mer vet jag att jag levt i en lögn de senaste månaderna. Jag har försökt intalat mig att det varit bra med J. Men, det har det ju verkligen inte varit. Alla lögner från hans sida, han var aldrig hemma, kunde inte titta mig i ögonen. Jag är så jävla glad att det tog slut. Det var lögnen jag levde i som jag saknade, inte J. Det var bilden av J som jag byggt upp, som jag intalade mig var den riktiga J, som jag saknade.

Jag blev så himla glad igår när Bettan sa att man verkligen ser på mig att jag mår bättre och är gladare!

Nu är det bara J's grejer som han har kvar här som irriterar mig. Jag har försökt ringa och smsa honom idag om att han faktiskt får komma och hämta dem, men han svarar inte. Vad fan. Varför ska jag ha hans jävla schack här?! Om han inte hämtar det så säljer jag det på Blocket Han har lite köksgrejer här också, men dem tar jag gärna om han inte hämtar dem. Mitt rum är ingen lagerlokal för hans grejer. Han har dessutom fått brev från tandläkaren om en tid där, så den kan han gärna få missa så får han betala.

Jag säger en sak. -80 och -83. Det slår alltid -89. Med hästlängder. Yes.

Camilla, jag berättar allt när du kommer hem!