Jonatan svarade inte på mitt sms igår om att det enda jag begär är att vi ska träffas öga mot öga när han gör slut. Idag kunde han dock smsa mig, då det gällde att han vill ha sina pengar som han satt in på vårt (numera endast mitt) sparkonto. Han är ju så underbar, eller kanske inte.
Jag ringde upp och jag grät, grät och grät. Han låter så kall ibland, han ursäktade det med att han blir så när det är sådana här känslor. Han gillar mig jättejättemycket, men han är inte kär.
Varför har han utsatt mig för det här långdragna jävla göra slutandet?! Varför? Jag har aldrig vetat vad jag ska tro.
Han kunde inte träffas idag, han skulle vara med sin kompis. Eller? Kanske ska han vara med någon annan, jag vill inte veta faktiskt. Imorgon kunde han understå sig att träffas. Ja, men vad härligt, då kan jag ju vänta tills dess att bli dumpad. Vad skönt. Vilken underbar känsla att dras med ända tills vi ska träffas. Jag tycker faktiskt att vårt förhållande på över 4 år är värt mer än att bli dumpad på telefon. Det är så lågt och så fegt att ens tänka tanken. Är det verkligen den killen jag varit tillsammans med så länge?
Jag har tagit av mig min förlovningsring. Var ska jag göra av den nu? Var ska jag göra med alla kort på oss?
sälj ringen, o gör nåt roligt med pengarna -ingen är värd att gråta över så mycket
SvaraRadera