Den här helgen var jag hos Maria. Partat, badat och pratat en massa. Tack! Utekvällen var jättekul! Jag funderar mer och mer på att faktiskt flytta till Örebro till vintern. Jag har ju Maria där, jag känner ju typ Johanna och Jenny. Och så skulle jag kunna ta upp kontakten med barndomskompisar, och så bor ju min kusin där också. Vi får se.
Det låter kanske konstigt, men det är nu jag inser vilka vänner jag har. Josefine, som har ätit lunch med mig och lyssnat. Det kan gå flera månader innan vi ses, men det känns aldrig som det, det känns som att vi sågs igår. Bettan, vår utekväll på söder, tack för alla skratt. Alla tankar på annat. Tack Camilla för smset idag, det betyder så mycket! Tack Emma för kommentaren, den värmer så otroligt mycket!
Mitt liv har verkligen gått upp och ner de senaste veckan. Från hopp till förtvivlan. Från att Jonatan säger att han vill höra min röst och att han saknar mig, till att han inte alls har någon lust att prata. Från att jag intalar mig själv att allt är slut, till att jag får en gnista hopp.
När jag var på väg till Maria i fredags grät jag på tåget. Jag grät, lyssnade på musik som fick tårarna att strömma ner för kinden. Försökte göra det lite diskret, man vill ju helst inte sitta och grina på ett tåg som en och annan galning liksom. Ja, det kan ju tilläggas att vi skulle firat 1 år på våran förlovning i fredags.
När jag kom hem igår kunde jag vara hemma i 20 minuter innan jag hörde av mig till min ängel Emelie, som kom som en blixt och hämtade mig. Hela grejen med att Jonatan hade varit och hämtat sin dator och alla sina kläder i helgen var för jobbig. Det känns så himla tomt.
"Den största lögnen någonsin är att kärleken gör en fri."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar