Så, gårdagskvällen spenderades på ett riktigt rockställe. Ojoj, Rocks var ingenting mot människorna på Murder club. Schysst musik, och toppensällskap. Det var örnen, svalan och räven (Bettans vän L valde aldrig ett kodnamn). Musen var hemma. Hah. Oh, internt? Kanske en smula, ja.
Det smsades båe högt och lågt igår ska jag säga. Kanske något för ihärdigt åt vissa håll. Såklart, varför skulle jag kunna inse var gränsen för ihärdig går? Nej nej. Jag kör på, som vanligt. Men vad är det man brukar säga? Skam den som ger sig. Eller hur? Snälla var med mig på den här, så jag slipper lite bakisångest?
Nä, men nu ska jag plugga som en jävla galning tills vi ska åka till min faster och äta middag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar