Helt ärligt så har den dagen varit åt helvete. Det beror inte på N, eller någon annan. Det beror på mig själv. Tårarna har runnit ett tag nu. Jag är trött på att inse saker om mig själv. Jag är trött på att jag försöker leva upp till någon slags bild som folk har om mig. Men grejen är att jag får skylla mig själv, för jag försöker hela tiden leva upp till bilderna, för vad? För att jag ska gråta när jag inser att jag inte alls är så? Jag är så patetisk, att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det är sanningen. Den pinsamma sanningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar