Jag kan ju säga att jag faktiskt blir lite trött på folk som prompt måste säga vissa saker till mig. Onödiga kommentarer som jag inte behöver höra. Som att de vill trycka ner min lycka lite grann. Som att de inte unnar mig det jag går igenom. Hur vuxen och mogen, som man gärna vill påpeka att man är, är man om man måste trycka ner någon annan för att själv må bättre?
Jag har själv sett till att jag är där jag är nu. Att jag träffar nya människor. Det är JAG som gjort det, för att ingen annan kommer någonsin ordna mitt liv åt mig. Andra kan hjälpa mig på vägen, men det är jag som har ansvaret för att något blir gjort.
De senaste fyra åren har jag fanimig inte gjort något, jag har väntat på att någon annan, på att J, skulle ta mitt liv någonstans. Det fungerade uppenbarligen inte. Så nu, när det händer saker i mitt liv, då är jag medskapare av dessa. Jag är med och skapar mitt liv, så som jag vill ha det.
Fokusera på att hitta din egna lycka istället för att dra ner min.
Nobody said it was easy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar