Jag undrar ibland vad du har för bild av mig, och om den verkligen stämmer. På riktigt. Jag undrar om du skulle ta mig för den jag är, om du visste om mina brister. Ibland försöker jag låtsas som att jag inte bryr mig. Ingen kan nå mig, liksom. Men oj, som ni kan. In i hjärtat, på alla sätt och vis. För jag älskar och älskar. Ibland känns det som att mitt hjärta sitter utanpå min kropp. Mina vänner, visst är det väl bra att visa er vad jag känner för er, men det gör mig också så mycket mer sårbar.
Kanske kan rädslan ibland bli så stor att jag omger mitt hjärta med en mur, men den är papperstunn, och allt jag vill är att du ska bryta igenom den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar