Några droppar för mycket alkohol kanske slank ner under gårdagens festligheter. Några. Kanske. När jag somnade var jag nämligen fortfarande askalas, och det måste ju ändå vara en prestation när det tar en timme att ta sig hem. Dagen har innehållit min värsta bakfylla, oh, vad jag inte mått toppen. Men vad ska man göra när man bjuds på drinkar av en kille i hatt, liksom? Det är ju bara att tacka, ta emot, och slurpa i sig med glädje!
Killen i hattens kompis spådde mig i min vänstra hand. Bad news. Jag kommer dö när jag är typ 65. Och så kommer något hända mig, och antingen kan jag överleva eller dö. Oh, fasa! Det är lite femti femti på den va.
Trots min inte så toppenhet så gick (ja, du läste rätt: gick!) jag och mamma ner till centrum och tillbaka. Kammade in 11000 steg, inte helt illa, men fortfarande under de rekomenderade 12000 steg/dag. Attans. Well, där köpte jag en mössa. På vägen hem delade vi på en baguette med skagenröra och drack jordgubbsjuice. Vi skrattade och hade hur kul som helst. My mama, you know. Den bästa.
hade han hatt?!?! då är det ju som sagt bara tacka och ta emot! haha, en väst på det kanske? då är det giftermål! ;)
SvaraRaderatack för att jag fick skrika av mig lite igår sara!
du är så bra! <3
han har hört av sig om pengarna redan..så han är nog kanske lite halvhederlig iaf ;)