Citatet nedan från Coelhos bok tycker jag är så fint, och beskriver precis vad jag känt. Det är främst de två sista meningarna jag fastnat för. Den sista kanske ska bli mitt mantra?
Men nu, nu vill jag bara bli upphånglad mot en vägg. Lite rough sådär. Händer här och händer där, you know. Skulle ju vara så fasligt trevligt, men det är ju en liten detalj som inte riktigt är synkad med resten. Det finns ingen här jag kan hångla med?! N, wanna come over? Heh. Lite på skämt, men mest på riktigt.
Well, åter till drömmandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar