Jag skulle vilja våga. På riktigt alltså. Bara kasta ut mig där bland allt, men jag känner mig lite bränd sedan allt med J. Så fort jag känner något, så är det någon en liten jäkla bit i mig som säger att det är ingen som kommer vilja vara med mig igen. Att jag har bränt mina chanser.
Jag vet att det inte är så, och allt det där. Men det är alltid en liten tanke som kommer upp, som hindrar mig från att göra allt jag vill.
Det är ju också den lilla detaljen att den man vill kasta sig ut med, också måste vilja detsamma med mig. En liten liten detalj.
Känner igen mig i dina känslor. Är i ett ganska nytt förhållande (2:a gången om) och är fortfarande lite bränd ifrån den tidigare separationen och ifrån tidigare förhållanden. Måste ju våga satsa fullt ut annars kan jag ju lägga ned redan nu...jaja...livet är inte alltid lätt...kram Maria
SvaraRadera